Del 8 - I wish
Kategori: Allmänt
Jag var på väg till en affär för att köpa godis samtidigt som min mobil vibrerade. Jag tog fram telefonen och läste sms:et där det stog "Kolla bakom dig!" av okänt nummer.
__________________________________________________________________________________________
Jag kollade misstänksamt på sms:et och vände mig om. När jag såg vem det var började jag genast att le. Det var bara Louis, Harry, NiIall, Zayn och Liam som stog bakom mig.
"Hej, hur fick ni mitt nummer?" sa jag och log.
"Merry gav oss både ditt och Ashelys nummer." sa Niall.
"Okej."
"Så vart var du på väg?" sa Harry.
"Jag skulle köpa godis till mig, Merry och Ashely." sa jag.
"Okej." sa Harry fundersamt.
"Vi ska faktiskt också köpa godis. Du kanske ville ha följe med oss, vi vet inte vägen." sa Louis och log.
"Visst." sa jag.
"Kanske lite skumm fråga, men jag känner igen er så mycket. Ända sedan jag träffade er första gången har jag känt igen er. Villka är ni?" sa jag och kollade ner i marken.
"Du vet värkligen inte villka vi är va?" sa Harry och kollade på mig med en blick som fick mig att rodna.
"Nej." sa jag och rodnade ännu mer.
"One Direction? Säger det dig något?" sa Liam och log.
"One Direction juste ja. Hur kunde jag missa det? Det är folk i från skolan som är besatta av er." sa jag och dom skrattade.
Vi gick in i affären och köpte godiset, som tog förvånansvärt snabbt.
"Så vart ska du nu då?" sa Harry.
"Jag ska till Ashely, jag ska lixom sova där hela hälgen, hennes föräldrar är inte hemma lixom."sa jag.
"Okej, tror du det gör någonting om vi följer med?" sa Harry och log ett leende som fick mig att rodna.
"Visst, följ ni med." sa jag och log tillbaka.
Ashely öppnade dörren och kollade förvånat på killarna.
"Hej." sa hon osäkert.
"Hej." sa jag och gick in och dom gick efter.
Jag gick in i köket och hällde upp godiset i en skål samtidigt som Ashely kom in.
"Var det okej att dom följde med?"
"Ja, klart det var!" sa Ashely och tog med skålen in till sitt rum där killarna satt och väntade med Merry.
"Bra, jag träffade dom när jag var på väg at köpa godis." sa jag.
Merry gick ut ur rummet och kom tillbaka efter en stund med en stor skål med popcorn.
"Så, vad ska vi göra?" sa Merry.
"Vi kan väl kolla på film eller något?" sa Zayn och film fick det bli. Ashely tog fram en skräckfilm som alla tyckte var ett bra val.
Vi fixade med massa kuddar, filtar och ljus så att det skulle vara mysigt. Sedan satte Ashely i gång filmen och vi satte oss till rätta i soffan som Ashely hade i sitt rum. Harry satte sig i ena kanten av soffan och jag satte mig ner jämte honom.
Alla satt med ögonen som fastklistrade mot tv:n, när min mobil vibrerade till lite. Jag tog upp mobilen, mamma hade skickat ett sms där det stog ett enkelt medelande: "Allt väl?"
Lika kort som hennes sms var fick hon ett lika kort svar: "Ja, vi kollar på film just nu, så stör inte." och hon gjorde som jag sa, för att hon skickade inga mer sms på hela kvällen.
Det var kanske runt 10 minuter kvar av filmen och jag, Louis, Niall, Harry och Marry hade sommnat. Men jag vaknade till lite och kollade på klockan, som var 01:03. Jag kollade mot Harry och jag märkte inte att vi kramades även om han sov. Jag flyttade mig lite och han vaknade. Han kollade på mig och log mot mig. Tänk att han var Harry från One Dierction. Jag kunde inte riktigt fatta det. Allt godis och alla popcorn var uppätna, alla som sov hade vaknat till nu och vi började snacka lite med varandra.
''Så vill ni träffas i morgon också?'' sa Liam.
''Gärna!'' sa vi nästan samtidigt.
''Ja, om jag orkar resa mig upp.'' sa Louis skämtsamt och jag flinade lite.
''Ni kanske vill sova här?'' sa Ashely och kollade frågande på dom.
''Vad säger ni killar?'' sa Louis som fick en massa ''Ja'' till svar.
''Bra, då gör vi det!'' sa Louis.
Jag och Merry reste mig upp och fixade madrasser, kuddar och täcken där dom kunde sova. Efter en stund så var alla sovplatser klara. Just nu så låg det 7 madrasser runt Ashelys säng, där vi skulle sova.
Jag satte mig i soffan igen och Harry satt fortfarande kvar. Han kollade på mig med en blick, och det var inte en vanllig blick, den betydde något. För tillfället var jag inte så säker på vad den betydde, men det tog bara några sekunde för mig att lista ut vad et betydde. Dom andra höll på att fixa med sovplatserna. Han la skat armen runt mig och jag kollade nervöst på honom. Han fortsatte att kolla på mig. Tillslut så började han komma närmare med huvudet mot mitt ansikte. Han var så nära nu att jag kunde känna hans andedräkt, hans läppar var bara några millimeter i från mina. Men kunde jag värkligen, det skulle bara bli detsamma som med William och jag kände hur jag började svettats och få lite panik.
"NEJ!" skrek jag och sprang ut ur rummet.
__________________________________________________________________________________________
Del 8 nu, lite sen, men jag har inte riktigt haft tid. I morgon kväll ska jag försöka göra så att del 9 kommer upp. Snälla Kommentera nu, det känns mycket roligare om ni skulle göra det. Jag lägger lixom ner ganska mycket tid på mina delar och förlåt för stavfel som det säkert finns en del av. Men iaf följ mig på twitter där jag heter: Enmisu :)
Vi stog där utanför pizzerian och kramade om varandra. Sedan så hörde jag ett namn som lät så bekant. Namnet jag hörde var Mellie.
__________________________________________________________________________________________
Mellie var hade jag hört det namnet förut? Det namnet kändes jätte bekant.
"Michelle?" sa Ashely och puttade till mig lite lätt på axeln.
"Huh, va?" sa jag förvirrat.
"Ska vi gå in eller?" frågade Marry och flinade.
"Haha, ja." sa jag och log.
"Vad tänkte du på?" sa Ashely samtidigt som vi gick in i pizzerian.
"Nej, det var inget." sa jag.
"Det såg inte ut som om det inte var något." sa Marry.
När vi kom in där så var det mycket folk och jätte varmt. Vi beställde varsin pizza och satte oss vid ett av dom få lediga bord. jag tog en tugga av min pizza och kollade mot dörren. Det var några killar som kom in, några väldigt bekanta killar. det var dom killarna som hade hjälpt mig ut ur bilen. Jag såg killen med krulligt hår komma in och han kollade på mig. Efter en stund så kom dom fram till mig.
"Hej!" sa han med krulligt hår och log.
"Hej!" svarade vi och log tillbaka.
"Kan vi sitta här, det är finns inga lediga platser." sa en blond kille och log.
"Visst." sa Marry och log.
"Kommer ni i håg oss?" frågade han med krulligt hår.
"Jag, det gör vi." sa Marry coh Ashely samtidigt.
"Nja, lite smått." sa jag, egentligen kom jag i håg hust honom men det kändes konstigt att säga.
"Okej, jag var den killen som bärde dig ut ur bilen." sa han och log
"Okej." sa jag och log tillbaka
"Hur är det med dig?" frågade en kille med nästan svart hår och dom kollade allvarligt på mig.
"Jo, det är väl bra." sa jag
Vi hade snackat i nästan två timmar nu och vi skulle åka hem."
"Förresten vad heter ni?" frågade Ashely.
"Vet ni inte villka vi är?" frågade han med blont hår förvånat.
"Nej." sa Marry och log.
"Jag är Harry." sa han med krulligt hår.
"Niall." sa han med blont hår.
"Liam." sa en kille med brunt hår.
"Louis." sa en kille som också hade brunt hår.
"Och jag är Zayn." sa han med nästan svart hår.
"Okej." sa jag.
"Vi kan väl träffas någon mer gång?" sa Harry och vi nickade.
"Visst, men vi måste gå nu." sa jag
"Hej då!" sa dom nästan samtidigt.
"Hej då!" sa jag.
Jag slängde mig på sängen och kollade på klockan, den var bara 22:05 men jag var riktigt trött och så var det skola i morgon. Jag gick in på toan för att tvätta bort sminket och för att borsta tänderna. Sedan så tog jag på mig pyjamas och kröp ner under mitt varma prickiga täcke. Jag kollade upp i taket och tänkte på killarna vi träffade. Villka var dom egentligen? Jag kände igen dom jätte mycket. Ingen aning varför, men jag tänkte på harry mest. Precis innan jag han sommna kom namnet Mellie upp i huvudet. Jag hade så många frågor men vem som skulle kunna besvara dom hade jag ingen aning om. Vad hade jag fått namnet Melllie i från? Vem var killarna? Varför kunde jag komma i håg just Harry mest? Det var bara några av mina alla frågor.
__________________________________________________________________________________________
Väldigt kort del förlåt för det och förlåt för att det inte kom någon del i går! Jag hade inte tid, men jag ska försöka skriva så ofta som möjligt och försöka skriva lite längre. I dag var det en väldigt kort del för att jag är jätte trött och klockan är ganska mycket. Kommentera mycket nu och följ mig på twitter: https://twitter.com/
Alla doktorerna som var där inne gick ut, så av någon anledning gick jag in när dom var en bit bort. Jag gick fram till sängen och skrek till lite. Det kunde inte vara sant. Personen som låg i sängen var jag.
__________________________________________________________________________________________
Men hur? Vad var det som hände med mig egentligen? Vad ska jag göra? Jag satte mig ner på en stol som fanns jämte sängen och försökte lungna ner mig lite. Hur kunde detta ens vara möjligt? Jag hörde röster, det var en speciell röst. Det var mammas röst. Jag såg att mamma och Marry gick in. Dom hade definitivt gråtit, det var jätte lätt att se. Dom kollade på mig, eller rättare sagt min kropp. När jag tängte efter lite kände jag igen killen som hade bärt mig, men jag vet inte var i från. Den brittiska accenten, det krulliga håret, dom andra killarna kunde jag inte komma i håg hur dom såg ut. Men det var något med denna killen, var hade jag sätt honom förut? Något jag kommer i håg mest var hans gröna ögon. Hur skulle jag komma tillbaka till min kropp?
"Mamma?" sa jag men fick inget svar.
"MAMMA!"skrek jag nu men fortfarande inget svar.
Jag såg min mobil ligga på ett bord, så jag gick dit och försökte ta tag i mobilen men handen gick bara i genom. Jag förökte flera gånger men sen så gav jag upp. Mamma och Marry gick ut ur rummet och jag gick efter. Detta var den värsta dagen någonsin! Skulle jag alltid vara så här nu och så kände jag hur tårarna började rinna ner för kinderna. Varför hände detta just mig hur skulle jag komma tillbaka till min kropp? Jag gick ut i från rummet. Det var ingen som kunde hjälpa mig just nu.
"Ursäkta?" sa en tjej som kanske var i runt 10 år.
Pratade hon med mig?
"Ehm, ja?" sa jag osäkert.
"Vad är det som händer, ingen svarar mig" sa tjejen förtvivlat.
"Vad menar du?"
"När jag pratar med folk så svarar dom inte och det är som om jag inte är där!"
"Jaha, det är samma med mig, du ligger i koma eller din kropp. Du kanske har sett det på tv någon gång?" sa jag och log.
"Okej, men kommer jag att vakna?"
"Ja, det klart du kommer." sa jag men jag var egentligen inte så säker på det.
"Vad heter du då?" frågade hon mycket lungnare denna gången.
"Jag heter Michelle Stone." sa jag
"Okej, jag heter Mellie Simson" sa hon och log
Jag log tillbaka, även om jag inte var så glad.
"Varför ligger du i koma?" frågade hon helt plötsligt.
"Jag är faktiskt inte säker, det är inte mycket jag kommer i håg. Men jag tror att jag det var i en bil olycka.
"Jag vet inte vad som hände med mig." sa hon och kolade ner i golvet.
"Okej, jag.." började jag men..
Jag tog ett jupt andetag och kollade mig omkring. Jag hade vaknat! Några doktorer, mamma och Marry kom in i rummet. Dom log mot mig och jag log tilbaka. Allting som hade hänt när jag var på sjukhuset och såg min kropp började jag undra och om det värkligen hade hänt? Jag var i alla fall glad att jag hade vaknat. Mamma kramade om mig och samma gjorde Marry.
"Hur mår du?" frågade Marry och log.
"Förvånansvärt bra faktiskt." sa jag och log tillbaka.
"Jag har varit så orolig!" sa mamma och jag log.
In i rummet kom Ashely in också.
"Ashely!!" sa jag och hon kramade om mig.
"Du ser mycket bättre ut nu än vad du gjorde innan." sa jag llite sarkastiskt och fick förvånade blickar i från dom.
"Vadå?" sa jag förvånat.
"I går? Det var tre dagar sedan det hände." sa mamma och kollade konstigt på mig.
"Men va? Vad menar du? Har jag legat i koma i tre dagar?" sa jag oroligt allting hade gått så snabbt.
"Ja." sa mamma lika förvånat igen.
"I går kom det hit några killar, som undrade hur det var med dig." sa Marry.
"Det var dom killarna som hade hjälpt dig ut ur bilen." sa mamma och log.
"Dom gav dig till och med blommor." sa Marry och log.
Det måste har varit han med dom gröna ögonen tänkte jag och log för mig själv.
"Doktorn säger att du får komma hem i morgon." sa mamma och klappade mig på huvudet.
(Nästa dag)
Jag tog snabbt på mig kläderna som mamma hade hämtat till mig. Det var ett par slitna shorts och en genomskinligt usa tröja som jag hade ett linne under. Sedan gick jag ut ur rummet där mamma stog och väntade. Vi gick till bilen som tydligen hade blivit lagad och det tog inte lång tid innan vi var hemma.
Timmarna gick och jag hade inget att göra. tillslut så fick jag ett sms på mobilen där det stog:
"Om du orkar vill du kanske följa med mig och Marry och äta pizza?
"Gärna" svarade jag
"Bra möt oss utanför om en kvart?"
"Okej"
Mamma körde mig dit och där stog Marry och Ashely som väntade på mig. Vi stog där utanför pizzerian och kramade om varandra. Sedan så hörde jag ett namn som lät så bekant. Namnet jag hörde var Mellie.
__________________________________________________________________________________________
Lite mer bilder än vanligt nu. Kommentera vad ni tycker och förlåt för stavfelen som säkert är en del. :)
Följ mig på twitter där ni kan få reda på saker om novellen: https://twitter.com/
"Kom vi får nog också åka nu." sa jag och Marry nickade. Vi hoppade in i bilen. Det hade gått runt 10 minuter och vi var fortfarande inte hemma. "MAMMA!" skrek jag och pekade ut. Hon vände sig om och såg en bil som kom i full fart i mot oss. Hon han inte ens reagera innan bilen körde på oss.
__________________________________________________________________________________________
Jag kände en hård smäll, sen blev allt ganska suddigt. Det var någon som öppnade bildörren, men jag kunde inte se tydligt vem det var. Det lilla jag såg, så vad det några killar, mamma och Marry som försökte hjälpa mig ut. Mitt huvud gjorde ont och så kunde jag inte röra mig utan att det gjorde ont. Mamma och Marry hade nog inte skadat sig som mig. En av killarna lyfte ut mig. Bara några steg i från den söndriga bilen så var det en park. Killen som lyfte mig gick dit och dom andra gick efter, han la ner mig på gräset. Allting som hände var väldigt suddigt. Jag hörde att mamma ringde efter en ambulans. "Hur går det?" frågade killen som hade bärt mig, han pratade med en brittisk accent. Jag svarade inte, det gjorde så ont. Dom andra killarna som var där kollade på mig oroligt. Sen kom jag inte i håg mer förutom att ambulansen kom.
Harrys perspektiv)
Stackars tjej, det såg värkligen ut som om hon hade ont. "Tror ni hon klarar sig" sa jag oroligt.
"Jag tror faktiskt att hon gör det." sa Louis och dom andra nickade.
"Vi kan väl hälsa på henne i sjukhuset i morgon?" sa Niall och jag nickade.
Jag satte mig i soffan som fans i mitt och Louis hotellrum.
"Vad tycker du om Göteborg än så länge? frågade jag Louis.
" Jo, det är fint." sa han och log. Det knackade på dörren och Louis öppnade.
"Heej Louis vill ni följa med och äta pizza?" frågade Niall medans Liam och Zayn stog i bakrunden och log.
"Visst, vad säger du då Harry?" sa han och log.
"Gärna!" sa jag och gick till dörren.
(Marrys perspektiv)
Jag satt i väntrumet på sjukhuset med Michelles mamma och väntade på doktorn som skulle säga hur det var med henne. Eftern nästan två timmars väntan så kom doktorn ut. "Hon ligger i koma och vi vet inte säkert om hon kommer vakna. sa doktorn .
"INTE VAKNA?" sa Michelles mamma och jag kände hur tårarna började komma fram.
(Michelles perspektiv)
Jag vaknade och kollade mig omkring. Det såg ut som om jag var på ett sjukhus. Hur hade jag kommit hit? Vad hade hänt? Jag kollade ut genom fönstret och såg att det var solnedgång. Allting var så himla svårt att komma i håg. det som jag kommer i håg var att en gullig kille med krulligt hår hade bärt mig. Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag såg en doktor. Hon kanske kunde svara på mina frågor? "Ehh, du ursäkta me.." jag han inte fortsätta, för hon gick bara förbi mig som om jag inte vore där. Okej, konstigt, men hon kanske bara var upptagen. Så måste det har varit. Jag såg en annan doktor en bit bort som jag gick till, men jag hann inte äns börja prata innan han gick förbi mig. Ohyfsta, tänkte jag. Jag gick runt inne på sjukhustet minst i en halvtimme utan att någon äns hade kollat på mig och alla var på väg någonstans. Så jag gick efter en doktor som gick in i ett rum. Jag kunde ju inte gå in där eftersom det var någon skadad som var där inne, men jag kollade in lite genom fönstret. Alla doktorerna som var där inne gick ut, så av någon anledning gick jag in när dom var en bit bort. Jag gick fram till sängen och skrek till lite. Det kunde inte vara sant. Personen som låg i sängen var jag.
__________________________________________________________________________________________
Som jag alltid skriver kommentera vad ni tycker. Jag lägger faktiskt ner ganska mycket tid på dom även om dom inte blir särskilt långa och jag vet att detta var typ världens kortaste del. :)
Somsagt kommentera och följ mig på twitter: https://twitter.com/ :)
