novelldiirectiion.blogg.se

Del 5 - I wish

Kategori: Allmänt

Alla doktorerna som var där inne gick ut, så av någon anledning gick jag in när dom var en bit bort. Jag gick fram till sängen och skrek till lite. Det kunde inte vara sant. Personen som låg i sängen var jag. __________________________________________________________________________________________ Men hur? Vad var det som hände med mig egentligen? Vad ska jag göra? Jag satte mig ner på en stol som fanns jämte sängen och försökte lungna ner mig lite. Hur kunde detta ens vara möjligt? Jag hörde röster, det var en speciell röst. Det var mammas röst. Jag såg att mamma och Marry gick in. Dom hade definitivt gråtit, det var jätte lätt att se. Dom kollade på mig, eller rättare sagt min kropp. När jag tängte efter lite kände jag igen killen som hade bärt mig, men jag vet inte var i från. Den brittiska accenten, det krulliga håret, dom andra killarna kunde jag inte komma i håg hur dom såg ut. Men det var något med denna killen, var hade jag sätt honom förut? Något jag kommer i håg mest var hans gröna ögon. Hur skulle jag komma tillbaka till min kropp? "Mamma?" sa jag men fick inget svar. "MAMMA!"skrek jag nu men fortfarande inget svar. Jag såg min mobil ligga på ett bord, så jag gick dit och försökte ta tag i mobilen men handen gick bara i genom. Jag förökte flera gånger men sen så gav jag upp. Mamma och Marry gick ut ur rummet och jag gick efter. Detta var den värsta dagen någonsin! Skulle jag alltid vara så här nu och så kände jag hur tårarna började rinna ner för kinderna. Varför hände detta just mig hur skulle jag komma tillbaka till min kropp? Jag gick ut i från rummet. Det var ingen som kunde hjälpa mig just nu. "Ursäkta?" sa en tjej som kanske var i runt 10 år. Pratade hon med mig? "Ehm, ja?" sa jag osäkert. "Vad är det som händer, ingen svarar mig" sa tjejen förtvivlat. "Vad menar du?" "När jag pratar med folk så svarar dom inte och det är som om jag inte är där!" "Jaha, det är samma med mig, du ligger i koma eller din kropp. Du kanske har sett det på tv någon gång?" sa jag och log. "Okej, men kommer jag att vakna?" "Ja, det klart du kommer." sa jag men jag var egentligen inte så säker på det. "Vad heter du då?" frågade hon mycket lungnare denna gången. "Jag heter Michelle Stone." sa jag "Okej, jag heter Mellie Simson" sa hon och log Jag log tillbaka, även om jag inte var så glad. "Varför ligger du i koma?" frågade hon helt plötsligt. "Jag är faktiskt inte säker, det är inte mycket jag kommer i håg. Men jag tror att jag det var i en bil olycka. "Jag vet inte vad som hände med mig." sa hon och kolade ner i golvet. "Okej, jag.." började jag men.. Jag tog ett jupt andetag och kollade mig omkring. Jag hade vaknat! Några doktorer, mamma och Marry kom in i rummet. Dom log mot mig och jag log tilbaka. Allting som hade hänt när jag var på sjukhuset och såg min kropp började jag undra och om det värkligen hade hänt? Jag var i alla fall glad att jag hade vaknat. Mamma kramade om mig och samma gjorde Marry. "Hur mår du?" frågade Marry och log. "Förvånansvärt bra faktiskt." sa jag och log tillbaka. "Jag har varit så orolig!" sa mamma och jag log. In i rummet kom Ashely in också. "Ashely!!" sa jag och hon kramade om mig. "Du ser mycket bättre ut nu än vad du gjorde innan." sa jag llite sarkastiskt och fick förvånade blickar i från dom. "Vadå?" sa jag förvånat. "I går? Det var tre dagar sedan det hände." sa mamma och kollade konstigt på mig. "Men va? Vad menar du? Har jag legat i koma i tre dagar?" sa jag oroligt allting hade gått så snabbt. "Ja." sa mamma lika förvånat igen. "I går kom det hit några killar, som undrade hur det var med dig." sa Marry. "Det var dom killarna som hade hjälpt dig ut ur bilen." sa mamma och log. "Dom gav dig till och med blommor." sa Marry och log. Det måste har varit han med dom gröna ögonen tänkte jag och log för mig själv. "Doktorn säger att du får komma hem i morgon." sa mamma och klappade mig på huvudet. (Nästa dag) Jag tog snabbt på mig kläderna som mamma hade hämtat till mig. Det var ett par slitna shorts och en genomskinligt usa tröja som jag hade ett linne under. Sedan gick jag ut ur rummet där mamma stog och väntade. Vi gick till bilen som tydligen hade blivit lagad och det tog inte lång tid innan vi var hemma. Timmarna gick och jag hade inget att göra. tillslut så fick jag ett sms på mobilen där det stog: "Om du orkar vill du kanske följa med mig och Marry och äta pizza? "Gärna" svarade jag "Bra möt oss utanför om en kvart?" "Okej" Mamma körde mig dit och där stog Marry och Ashely som väntade på mig. Vi stog där utanför pizzerian och kramade om varandra. Sedan så hörde jag ett namn som lät så bekant. Namnet jag hörde var Mellie. __________________________________________________________________________________________ Lite mer bilder än vanligt nu. Kommentera vad ni tycker och förlåt för stavfelen som säkert är en del. :) Följ mig på twitter där ni kan få reda på saker om novellen: https://twitter.com/

Kommentarer


Kommentera inlägget här: