novelldiirectiion.blogg.se

Del 3 - I wish

Kategori: Allmänt

 

(Ashelys perspektiv) Var är han tänkte jag och kollade mig omkring. Jag var på ett ställe där det var helt tomt. "Ashely?" hörde jag någon mörk röst ropa. Jag var på väg att vända mig om, men någonting hårt träffade mitt huvud och allt blev  svart. __________________________________________________________________

(Michelles perspektiv) Telefonen ringde och jag svarade. "Hej." sa jag "Hej, vet du var Ashely är?" sa en orolig röst. "Vem är det?" "Det är Ashelys mamma här." sa hon lika oroligt. "Nej, jag har inte sätt henne sen skolan slutade, men hon sa att hon skulle träffa James."  sa jag och började bli riktigt orolig. "Okej, tack ändån." "Det är lungt, ring om det är något mer." sa jag "Okej, hejdå." sa hon med gråten i halsen och la på. Jag slog in Ashelys nummer på telefonen, men ingen svarade. Så jag ringde Marry i stället. "Marry, vet du var Ashely är? sa jag oroligt. "Nej, hennes mamma ringde mig." "Var kan hon vara?" sa jag och jag var riktigt orolig nu. "Kan inte du komma hit, så ringer vi James?"sa Marry och jag hörde att hon också var orolig. "Visst."

Marry tryckte in James nummer och ringde.

(Ashelys perspektiv) Jag vaknade med huvudvärk och var väldigt yr. Rummet var väldigt mörkt. Var var jag? Allting var lixom väldigt suddigt, jag kom inte i håg det som hade hänt innan jag gick ut i från skolan. Juste James ville träffa mig. Jag var riktigt rädd nu. Jag reste mig upp och tog fram mobilen. Marry ringde. "Hallå?" sa jag förvirrat. "ASHELY, VAR ÄR DU? DIN MAMMA OCH VI ÄR JÄTTE OROLIGA!" "Jag vet inte var jag är och jag kommer inte i håg vad som har hänt." "Okej, leta efter fönster och dörrar." sa Michelle "Okej" Jag började gå runt i rummet, det var väldigt stort och det luktade unket. "Här är ett fönster!" sa jag efeter ett tag. "Vad ser du?" "Det är ganska mycket hus, ett stort träd, ehm.." började jag. "Mer?" "Jag vet inte allting är så suddigt." sa jag och kände hur tårararan började rinna ner för kinderna. Jag hörde någon som stängde en dörr och var på väg hit. "Någon kommer." viskade jag samtidigt som paniken kom, "Vem pratar du med?" sa en kille som såg ut att vara några år äldre än mig och log elakt. Han gick fram till mig och la på mobilen. Han slog till mig i ansiktet. Jag började gråta ännu mer. "Snälla sluta!" skrek jag i mellan gråten, när han tänkte slå mig igen. Han bara log. Det kom in en annan kille, det var James. "James snälla hjälp mig!" skrek jag. "Varför?" sa han och slog mig.

(Michelles perspektiv)

"Jag tror jag vet var hon är!" sa jag oroligt. "Vi ringer hennes mamma!" sa Marry lika oroligt. "Hallå?" sa Ashelys mamma. "Hej, jag tror jag vet var Ashely är!" Jag berätta allting för henne. "Hon skulle ringa polisen." sa jag till Marry. "Okej."

(två timmar senare)

Polisen hade hittat henne, så mamma körde mig och Marry dit. Det tog inte alls lång tid i innan vi var framme. Vi hoppade ut i från bilen och gick fram till Ashely som hade fullt med blåmärken i ansiktet. Det var hemskt att se henne så. Vi kramade om henne. "Hur mår du?" frågade Marry. "Jag har ont." sa Ashely och man kunde sa att hon hade gråtit. "Vem var det?" sa jag. "Någon som jag inte vet vem det är och James." "JAMES?!?" skrek jag och Marry samtidigt. "Ja." sa hon och hennes mamma kom fram och kramade om henne. "Varför?" sa jag förvånat. "Jag vet inte." Dom tog in henne i ambulansen och åkte i väg. "Kom vi får nog också åka nu." sa jag och Marry nickade. Vi hoppade in i bilen. Det hade gått runt 10 minuter och vi var fortfarande inte hemma. "MAMMA!" skrek jag och pekade ut. Hon vände sig om och såg en bil som kom i full fart i mot oss. Hon han inte ens reagera innan bilen körde på oss.

__________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Kommentera gärna. NU börjar det hända lite mer och om det är någon som undrar så kommer One Direction in snart. :)

Följ mig på twitter: https://twitter.com/

Kommentarer


Kommentera inlägget här: